Sofias sommarkrönika

Sommardagar med kaffe i bersån, utflykter till stranden, ljumma kvällar med vänner och familj. Och så stickningen. Den som alltid följer med på alla äventyr. Garntrådarna som trasslar och slingrar sig genom picknickkorgarna och badväskorna. För mig hör sommaren ihop med sockstickning. Det är så enkelt att ta med en sockstickning på alla somriga upptåg. Och när jag får lust kan jag börja på en ny socka. Kanske ha ett projekt i varje väska. Olika färger och mönster känns olika lockande olika dagar. Det är skönt med ett litet projekt när det är varmt. Att inte ha famnen full med en tjock sjal eller kofta i värmen, utan bara en liten socka.

När jag ska sitta på stranden och prata med barn och vänner är det skönt med något enkelt, så jag slipper räkna men ändå kan passa på att sticka. Så där som vi som blivit besatta av stickningen gör. Vi stickar ju när det finns tillfälle. When I sit, I knit. Och ibland, när jag kanske sitter ensam i skuggan under ett äppelträd, då är det skönt att få anstränga hjärnan lite och jobba på en mönstrad socka. Där jag måste räkna och tänka mellan maskorna. Och sen ropar någon att vi ska åka och bada och jag byter till den där enkla, enfärgade sockan, som nästan stickar sig själv medan det pratas om ditt och datt och delas ut saft och bullar till sandiga barnhänder.

Tids nog blir det höst och kallt och sockorna kan värma fötter medan sommarminnena värmer våra hjärtan.

Sofia Kammeborn juli 2021